Mi Corazón

Fortsättning från förra inlägget jag skrev.

Som sagt ibland träffades vi ”bara” helgen och ibland ca 10 dagar, som sagt Micke jobbar skift. Gissa hur förväntansfull och glad jag var alltid, speciellt när honey skulle vara ledig i 10 dagar!!!!?!??!!? 😃😃 Tänk att få umgås med sin älskling såpass ”många” dagar 😊

Men dagarna går så fort då vi träffas och vi båda inser att om ett par dagar så måste vi säga hejdå igen. Utan att ingen av oss vet när vi kan ses igen. Jag var så emot att flytta till umeå, för ville inte bo så ”norr”. Menar då att kunde flytta till nästan vart som så länge det inte var ovanför Uppsala. Varför ville jag inte flytta??

Vet eller rättare sagt hört mycket negativa saker om sjukvården och den biten är enormt viktig för mig! Samt att har legat inlagd i Umeå en gång ca 4 dagar och fy fan vilken avdelning.. och personalen var hemska, menar allvar! Vännerna som var och hälsade på kan intyga det rejält. Ryser bara jag tänker på det! Det andra, var rädd att skulle bli sämre i mina leder, min kropp för det är kallare, speciellt vintrarna och det blåser kallt. Kunde sluta med en del mediciner när jag flyttade till Linköping pga att klimatet är helt annat + att det är varmare, så orolig och ”rädd” att bli sämre helt enkelt.

Älsklingen kollade och vi hoppades att han skulle få jobb inom samma företag men i Stockholm. Han sökte efter en ny lägenhet samtidigt eller kollade från Umeå med, för hans lägenhet var det ex antal trappor, vilket gjorde att kunde inte vara där. (mer om det berättar jag senare i ett annat inlägg) 😊

Mer om vad som hände sen får ni läsa mer om i ev nästa inlägg 😉
Fortsättning följer….

Xoxo

Publicerat i Mina tankar o funderingar..

Jag har ju berättat till er om Micke som jag fick kontakt med när jag var i Happis ett bra tag. Och berättat en liten del om oss osv. Lovade även berätta till er vad som hänt bla. Vilket jag kommer göra.

Fortsättning följer…..
Xoxo

Publicerat i Mina tankar o funderingar..

Känner verkligen starkt av att ha läst artikeln på Aftonbladet om pojken som blev mobbad och han tog sitt liv och han var 13 år!!! Det hemska är att skolan tex har inte gjort något för att stoppa det!

Jag blev själv mobbad i skolan från klass 3 till åttonde klass. Varför blev jag mobbad? För min reumatism och just för att orkade inte lika mycket som alla andra och det var tjejerna som mobbade. Killarna var jag bra vän med. Vad gjorde man för att stoppa det? Skulle säga, inte ett skit!! Dom ringde till föräldrarna och vad sa tjejernas föräldrar? ”Mitt/mina barn mobbar inte”.

Det var EN lärare som reagerade rejält och gick då i 6:an och han såg och hörde det pga det hände under lektionen. Han tog då en och en ut från klassen och snackade med dom, dock inte alla men ”huvudbossen/ledarna.” Minns den lektionen SÅ tydligt och minns hur tjej efter tjej kom in och hur dom grät. Vet fortfarande inte idag vad läraren sa, men en av tjejerna gick förbi mig och sa ”tro inte att det här slutar här”.

Men inget hände och varje dag var det jobbigt och gå till skolan, ville vara hemma istället. Då den tiden var jag blyg, bakåtdragen, tyst osv. Helt tvärtom vad jag är idag. Men det tog väldigt väldigt många år innan jag vågade vara bland folk i skolan tex. Men tackar enormt mycket min familj, mina bröder, mina vänner.. killarna som fanns där för mig alltid! 😊 Ni betyder enormt mycket för mig! ❤️

Hur mobbningen tog slut? Säger TACK!! till en kille som flyttade från södra Sverige och var en ”hårding”.. eller såg ut som det i alla fall och dom flesta var rädd för honom av någon anledning. Men jag var inte det och en dag så såg han allt och han stod upp för mig!! För ”lilla” mig.. blir berörd av det än idag. Han blev så så arg att han ställde ”ledaren” mot väggen och sa ena med det andra. Från det dagen blev han en kompis och från den dagen tog mobbningen slut!! 😊

Efter ca 6 års mobbning så var det en underbar person som såg till att det tog slut. Har i ex antal år tackat honom för det 😊

Publicerat i Mina tankar o funderingar..

I’m baaack… have you missed me? 😉

Ni får ursäkta mig att har varit för långt uppehåll igen med mitt skrivande. Det har hänt så enormt mycket sen sist och om jag sen haft tid att skriva så har jag helt enkelt inte orkat.

Hmm… funderar dock var jag ska börja? Vad tycker ni?

Har verkligen såå mycket och berätta, bla vad som hänt, men samtidigt vill jag fortsätta där jag slutade. Var inte blyga.. det är kul för mig när ni kommenterar 😊 Vill gärna veta vad ni tycker… so, tell me! 😊

Xoxo

Publicerat i Mina tankar o funderingar..

Ursäkta att det gått ett par veckor nu och haft enormt mycket och göra. Ni som inte vet berättar jag mer sen 😜😊

Men jag fortsätter att skriva det som hänt under drygt ett år och i ordning för annars blir vi alla förvirrade 😉 Men om ni tycker det är tråkigt att läsa eller liknande så tycker jag helt klart att skriv och säg till istället för att inte göra det. Tycker jag i alla fall.

Men jag berättade tidigare att när vi åkte med Micke älsklingen till hans mamma för första gången och dom flesta var där. Vi blev bjudna att hälsa på Mattias, Malin och inte minst finaste Albin 🙂 Då bestämde vi med honey att ska vi inte åka och hälsa på.. det berättar jag i nästa inlägg…

Xoxo

Publicerat i Mina tankar o funderingar..

Jag är väldigt duktig på att tänka en heldel, hjärnan går i hög varv och till slut överanalyserar jag. Vilket inte är alltid så bra, speciellt när jag ska försöka sova. Då blir det att jag kan inte sova, för tänker och analyserar. Till slut blir jag frustrerad för kan inte somna 😐 Vilket i-landsproblem 😉

Efter att vi åkte från min svärmor Seija och var på väg tillbaka till stugan, började jag självklart tänka en heldel.
Frågade Micke ”Tror du din mamma tyckte om mig?”, ”vad tror du att din bror med familj tyckte?”, ”Hoppas alla tyckte om mig”. Älsklingen sa då ”klart dom tyckte om dig! Rättare sagt så älskade dom dig”.

Jag: ”älskade mig!????!”, ”menar du allvar?!?”, ”är du säker?” ”hur vet du det?”. Älsklingen; ”för jag känner alla och saker dom sa bla. Och mammas sätt osv, därför vet jag”. Kände då enormt lättnad… eller en stund i alla fall 😉 Varför undra och bry sig om vad dom tycker.. tänker några misstänker jag.

För mig är det viktigt att bla hans familj accepterar mig och tycker/älskar mig. Familjen är väldigt viktig för oss båda och det är enormt skönt samt mycket lättare på alla sätt, tycker jag.

Publicerat i Mina tankar o funderingar..

Tiden sprang iväg hos min svärmor och vilken underbar familj!! ❤️ Vi blev även bjudna att komma och hälsa på Mattias, Malin och SÅ söta, gulliga Albin 😊

Hade verkligen super trevlig på alla sätt och älskar hela familjen! ❤️❤️ Glad att trots att jag var enormt nervös så bestämde vi att det var dags att träffa Seija. Sen i efterhand var det egentligen bra att även Mickes bror och hans familj var där.

Varför tycker jag det? För nästa gång vi träffas, kommer jag inte behöva vara nervös 😊 När vi skulle gå så kom svärmor fram till mig och kramade mig och hon sa ”hoppas vi ses snart”, både jag och älsklingen ”vi kommer snart och hälsar på”.

Vi gick därifrån och jag log en del, det var för kvällen gick så bra på alla sätt.

Publicerat i Mina tankar o funderingar..

När vi satt en liten stund i bilen så tittade älsklingen på mig och sa ”det kommer att gå jätte bra”, ”alla kommer att tycka om dig”. Vi gick ut från bilen så tog jag några djupa andetag. När vi väl kom in, kom Mickes mamma fram och hälsade på och sa ”Hej Heidi, dig känner jag!”, ”det var länge sen sist!”

Micke sa då ”hur känner ni varandra?”,
då sa min svärmor ”det skulle du vela veta, men det är mellan mig och Heidi” Sen tittade honey på mig och var nyfiken på hur vi känner varandra. Log och sa ”som din mamma sa så är det mellan mig och henne” 😜 Redan i början när vi träffades, kände jag igen namnet och så var det för Seija med. Men båda kunde inte placera varandra, förrän vi träffades.

Sen gick jag fram och hälsade på alla. Alltså Mattias och hans familj, samt Mickes systers barn. Mattias sa också att ”vi har träffats”, ”du brukar ju vara och heja på Asplöven”. Som sagt Happis är litet 😊

Men alla var jätte snälla och tog emot mig med öppna armar. Vi alla kom jätte bra överens med varandra och vi babblade på om allt och inget. Självklart fick vi tusen frågor och sen sa dom att ”välkommen till familjen” 😊 Fast vi hade suttit och umgåtts ett tag så var jag fortfarande lite nervös, men inte lika nervös som i början.

Publicerat i Mina tankar o funderingar..